“Studerande tillsammans i 10 minuter, 50 minuter med självständiga studier, 10 minuter tillsammans igen”

Många mentalhälsorehabilitander har svårigheter i att få saker gjorda. Det är svårt att åka iväg till butiken, svårt att få städning påbörjat, svårt att gå i duschen och svårt att få även de andra hemsysslorna gjorda. De för mig svåraste på den här listan är att gå i duschen och städning. Idag på Inspis slängde någon idén on att den där “10-50-10 minuters” regeln jag nämnde i rubriken kunde provas också på hemsysslor osv. Jag vill åtminstone försöka. I själva verket har jag funderat nåt sådant för mig själv, men inte kommit så långt att hur det kunde förverkligas. Nu har även det hittats på.

Ett drygt år sedan påbörjade Klubbhuset Fontana den virtuella verksamheten på nätet, när man var tvungna att sluta med den fysiska verksamheten pga corona-pandemin. I början var jag ångestfylld och även skrämd: hur kunde jag, snart en 60-årig fumlare klara av att komma dit och lära mig använda den. Handledarna gav råd och blev inte nervösa även av de dummaste frågorna. Snart fungerade jag virtuellt som ett gammalt ess. Jag var och är fortfarande väldigt nöjd att jag vågade ta del. Mitt deltagande i den virtuella klubbhusets aktivitet har varit märkvärt aktivare än i det fysiska klubbhusets. Det finns flera orsaker:

– svårigheten i att gå hemifrån finns inte, man kan vakna fast en minut innan kl nio, så hinner man ännu med på morgonmötet, allt detta vad som måste ske innan man kan åka iväg hemifrån oroar redan som en lång lista, så att det blir ingenting av att laga sig iväg (duscha, klä på sig, morgonmålet…)

– jag blir förstådd och folk förstår mig bättre, för att tolkning på båda språken är en självklarhet på möten (vilket dock är det också på fysiska klubbhuset)

– jag har svårt att koncentrera mig om det är oljud runtom, på virtuella klubbhuset förekommer oljud i regel inte
Från det virtuella klubbhuset saknas den fysiska kontakten och närheten samt spontana konversations- och diskussionsstunder. De är också viktiga. Också de sk. “husets arbeten” kan man inte åstadkomma virtuellt: laga mat för hela gemenskapet, städa på klubbhuset, rensa på blombänken osv.

När vi igen någon gång kan återgå till ett “nytt normalläge” efter att coronpandemin lugnat ner sig, hoppas jag att det virtuella klubbhuset inte skulle helt sluta att existera. Jag kommer i varje fall att behöva den.
Jag önskar dig just en sådan sommar Du behöver
-Elisa