Den här bloggen är riktad till alla i Klubbhuset; nuvarande, tidigare och kommande medlemmar. Om personalmedlemmarna finner något av intresse härinne är det också “fritt byte”. 

Även en vuxen person kan hysa illusioner: När jag var intagen på sinnessjukhus första gången för längesen hade jag ingen klar bild av hur man skulle ta sig vidare i livet. Den bild som framkallades framför mina ögon i diskussionen med avdelningens psykiater, socialkurator och sjukskötarna kändes länge som ganska kall och opersonlig, men jag såg inte hela bilden ännu just då. Det skulle ta flera år av levt liv innan jag kunde förstå att mitt liv äntligen börjar se ut som min egen. 

Det finns osynliga trösklar: den som just nu tampas Klubbhus Fontanas verksamhet med de osynliga trösklarna för nya medlemmar att göra inträde till vår verksamhet. Efter Coronans akuta period verkar nya problem följt i kölvattnet och oroar många som haft svårt redan förut. I gemenskapen finns trots allt styrka och Klubbhusets nya projekt ”Hemmaklubben/Kotiklubi” ska vara en led i att skapa uppsökande verksamhet som är i allas intresse. 

Och det finns ännu mycket annat man kan göra för att bygga och bevara en av Klubbhusets viktigaste resurs: motivationen av de som jobbar med och i klubbhusgemenskapen. En artig miljö är en: man kan inte vara vän med alla, men redan att hålla sig till fakta när man gör utspel är en bra börja. Alla ska ha sin muntur och förtjänar att komma med i gemenskapen. Det sägs att “Den nyaste medlemmen är den viktigaste medlemmen”. 

Att använda sig av det språket man kommunicerar med är lite som att utföra matematiska ekvationer, som kan leda till en summa eller ett resultat som är antingen sann eller osann. Också tyngden och musikaliska noten med vilken vi pratar förmedlar en sfär av trygghet och förtroende. Och det som många Influencers på nätet brukar göra är att alltid avsluta ett budskap med ett positivt lyft i slutet – så att det inte blir en negativ ton i slutet som sänker stämningen. 

Det var en tid för längesen på Fontana då allt det här var på tapeten hela tiden; det är ett tecken på ett väl oljat maskineri. Och nu kan vi räcka ut handen och ta tillfället som erbjuds: altruism behöver inte vara naivt, cynisism är inte en väg från bottnet där vi befinner oss just innan vi reser oss upp. En tredjedel av alla finnar över 16 år lär ska vara på någon form av pension; men pensionering, speciellt i ung ålder, är inte slutet på livet. Så länge livet fortsätter kan man ta steg, och någon dag kan det smaka gott att fördubbla sin inkomst med ett deltidsjobb. Och om man hittar ett jobb man gillar kan man lägga pensionen på is och tjäna stora stålar; -Det är inget man behöver skämmas för. 

Några ord om att ta steg i livet: att försöka är väsentligt för att det finns alltid en chans att lyckas. Vi kanske inte vet helt hur det gick till, men om man ser ett mönster kan man ofta repetera det och lyckas på nytt -minst till omständigheten ändras (vilket det ofta gör) då man får lära sig något nytt och hitta ett nytt mönster. Allt som behövs är en hjärna, hälsa, infrastrukturer och näring samt marginaler i form av trygg och vänlig näromgivning och ett vänligt samhälle. På Fontana kan man träna på att lyckas i små saker och skapa små strömmar som blir en flod. -Jobba flitigt, ta pauser, betala skatter, vara en värdefull medlem i samhället som i sin tur kan stöda de som först är i början på sin krävande vandring ur centret av sitt livsproblematik. 

Respektera dig själv: ingen av oss lever ett helt okomplicerat liv: såg nyligen filmen “Everything Everywhere all at Once” och den är faktiskt en fin beskrivning om det halvt tumulta livet många kan infinna sig i nutids. Det viktigaste är trots allt de nära och kära, och om man kan försörja sig och ta hand om det viktigaste, spelar det inte egentligen någon roll att rutinerna kan kännas torra och oattraktiva. Det är bara ytan: under ytan är ett liv som är tryggt och i beskyddning under dessa “spindelväv” som vi kallar för samhällsduglighet. Ett jobb är inte utan sina ljuspunkter; pauser och avslappning, jobb med trevliga kolleger med nåt som är meningsfullt.. 

Det steget du lyckas med är din egendom. Om du bestämmer dig att inte bara visa att du kan, gör det flera gånger så kan det bli till en flod och leda till bekvämligheter i livet som var otänkbara tidigare. Samtidigt blir man hela tiden mera och mera självständig och oberoende – man behöver inte lyssna på predikor, för att man gör ju redan allt så rätt man kan och behöver göra. En person som kan nå en sådan uppväxt kommer att trivas på och kan eventuellt gå vidare från Klubbhuset och från Fontanas synvinkel ska ingen av oss sätta käppar i hjulet för sådan positiv utveckling! 

Låt oss bevara var andras möjligheterna att bli allkunnare – det är löftet som erbjuds till alla som tar saken på allvar; och minns att andas djupt emellanåt! Klubbhuset Fontana är i vilket fall som helst en så liten plats, att det finns tillräckligt med behagliga sociala roller för var och en att fylla. På det viset bevaras vår gemenskap som en naturligt fungerande sak. Som många på huset redan vet, Klubbhuset är ju som samhället i miniatyr : ). 

Er klubbhuskollega Kaj-Christer : )